Ur dagboken:

"2 februari 2007"
Idag ringde Emelie och Mikaela mig mitt under skoldagen. Men jag hade telefonen på ljudlöst så jag hörde ingenting. Mikaela lämnade ett meddelande "Hej Erica, ring mig så fort du hör det här!". När jag ringde upp svarade hon inte. Då ringde jag Emelie "har du inte hört något?" "Nej", sa jag och fick genast en klump i magen. Jag visste vad det handlade om. "Jo, det är så..." Emelie lät gråtfärdig. "..farmor är nära döden." . Fast jag var helt beredd så kom det ändå som en chock. "Va?!" klämde jag fram innan jag började storgråta. Jag grät så jag nästan trodde att jag skulle svimma. Vi åkte till vårdhemmet där farmor var. För att ta farväl.