Det är så synd om mig!
Om ni ser klockslaget på det här inlägget så står det typ mellan kvart i fyra och kvart över fyra. På natten. Har jag rätt?
Jag måste bara passa på att säga att det är otroligt ljust ute! Men för att komma tillbaka till varför jag sitter vid datorn så här sent (eller tidigt!), så är det faktiskt så att för några dagar sen då jag och min syster skulle ut och jogga lite. Min kondition är ju lika bra som en stekpannas men jag höll ut i fyrtio minuter, och när jag säger höll ut menar jag bokstavligt talat att jag höll på att gå under när vi var klara. Och då mitt i allt elände så fick jag världens astma och höll på att hosta ihjäl mig! Och tack vare ostan så har jag blivit REJÄLT förkyld! så nu vaknade jag för ungefär en timme sen och kunde inte somna om, för att jag hostar hela tiden. Så jag planerar att sitta här vaken och göra något tills resten av huset vaknar. Jippi. Jag har tagit en huvudverkstablett men mitt huvud gör ändå så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Oj då, så mycket man kan klaga. Här sitter jag och klagar på mitt hemska liv, medan folk i Afrika dör varje dag av svält. Jag har en bra mamma och en bra pappa som gör allt för att jag ska må bra, och så finns det säkert just nu i skrivande stund, ett barn i en annan familj som blir misshandlad av sina föräldrar. Jag har både min mormor, min låtsasmorfar(har aldrig träffat min riktiga morfar, så min låtsas morfar är min riktiga för mig), min famror (hon är väldigt sjuk i Alzheimers, men hon lever), min farfar och mina båda föräldrar.
Min farbror (om jag säger min pappas bror så låter det kanske närmare?) har precis gått bort. Han har tre söner, som precis har förlorat sin pappa! Sin pappa! Hur hemskt är inte det!
Nu får jag helt enkelt rycka upp mig och sluta tycka synd om mig själv! För jag har det bra! Alla människor blir förkylda någon gång och nu blev det min tur.
Värt att tänka på.

Men har man sett! Det blir bara ljusare och ljusare!